Du, jag och min bror
Jag märkte dig en kväll när vi satt i soffan. Du hade varit min storebros vän i flera år och det var inget mer med det. Men vi satt där i soffan och slö glodde på tv med min bror. Jag kände din blick, som vandrade omkring runt på mig. Jag tittade fastklistrat in i tv och kände dina ögon titta på mig i smyg. Efter det blev det aldrig det samma. Det var något som drog sig mot dig, som gjorde att jag var tvungen att gå ner till köket när du satt där och göra te eller något annat som jag egentligen inte ville ha. Bara känna din blick. Varje gång vi var nära, i en sekund kändes det som om vi skulle kasta oss över varandra, lägga oss ner på köksgolvet och dra av varandra kläderna. Men det blev bara några oskyldiga blicka.
Så kom det den gången vi möttes på en hemmafest. Vi satt vid ett tomt köksbord och svepte glas efter glas. Pratade om oviktiga saker. Men jag mins dina blåa klara ögon som med en stark blick såg rakt in i mig. Vi hamnade i ett mörkt rum, i ett hörn på golvet. Du ville kyssa mig, jag slingrade mig ifrån dig och skrattade. Dragningen till dig var stark, men du var min brors vän och dessutom hade jag pojkvän, ingenting hände den kvällen.
Du, jag och min bror åkte till Malmö. Gatorna var fyllda med musik och glädje. Vi var där för musik, eller jag vet inte länge, kanske visste vi redan. Timbuktu spelade och vi stod nära varandra, nästan för nära, men ändå okej. Vi smet in i ett öltält fast det vi var för små. Satt där tysta och i smyg tog du min hand under bordet. Att hålla handen kunde kännas så upphettande hade jag aldrig trott, dog lite inombords.
