Under din hud

Jag märkte dig en kväll när vi satt i soffan. Du hade varit min storebros vän i flera år och det var inget mer med det. Men vi satt där i soffan och slö glodde på tv med min bror. Jag kände din blick, som vandrade omkring runt på mig. Jag tittade fastklistrat in i tv och kände dina ögon titta på mig i smyg. Efter det blev det aldrig det samma. Det var något som drog sig mot dig, som gjorde att jag var tvungen att gå ner till köket när du satt där och göra te eller något annat som jag egentligen inte ville ha. Bara känna din blick. Varje gång vi var nära, i en sekund kändes det som om vi skulle kasta oss över varandra, lägga oss ner på köksgolvet och dra av varandra kläderna. Men det blev bara några oskyldiga blicka.

Så kom det den gången vi möttes på en hemmafest. Vi satt vid ett tomt köksbord och svepte glas efter glas.  Pratade om oviktiga saker. Men jag mins dina blåa klara ögon som med en stark blick såg rakt in i mig. Vi hamnade i ett mörkt rum, i ett hörn på golvet. Du ville kyssa mig, jag slingrade mig ifrån dig och skrattade. Dragningen till dig var stark, men du var min brors vän och dessutom hade jag pojkvän, ingenting hände den kvällen.

Du, jag och min bror åkte till Malmö. Gatorna var fyllda med musik och glädje. Vi var där för musik, eller jag vet inte länge, kanske visste vi redan. Timbuktu spelade och vi stod nära varandra, nästan för nära, men ändå okej. Vi smet in i ett öltält fast det vi var för små. Satt där tysta och i smyg tog du min hand under bordet. Att hålla handen kunde kännas så upphettande hade jag aldrig trott, dog lite inombords.

Har inenting att göra. Eller har massvis att göra men väljer att ignorera allt. Kollar igenom sommarens gaderob, det kommer bli fint med bara ben och mängder av sol.

Jag vill aldrig släppa taget. Vill alltid ligga i hans knä hårt i hopkrupen och blunda. Det får gärna vara mörk och bara hans andetag som omger mig. Jag vet att han vill hålla om mig hårt, att han älskar mig och vill vara med mig. Kan jag vara lyckligare över allt han ger mig och hur underbar han är. Men jag klara mig inte när du behöver andas på egen hand. Det kan bara vara en natt utan din lukt och jag ligger och kvider i min ensamhet. När jag då ringer och säger hur mycket jag älskar, saknar och behöver honom säger han bara att det är bra att sakna. Hur kan det vara bra när det gör så ont. Jag vet att jag snart få se han och att han finns där för mig. Men jag vill inte, jag vill inte vara utan hans andetag någonsin.  Klart att han ska få andas i mellan åt, jag vill inte kväva, jag vill också kunna vara självständig. Jag vill bara inte vara ensam.

Så här såg det ut i Onsdags när foket träffades hos Elis. Vi tog alla en titt i klädkamare och gaderober för att  omgivas av glitter och glamor. Fint folk glittar bra.

Alltid fint att kläd ut sig. Denna gång tog festen temat som högstadie sterotyper. Jag själv tog gladerligen fram eylinern och olika nagelak och popparen fick träda fram ur mig igen. Det säger man inte nej till.

Fullt upp nu hela tiden. Hinner inte göra något annat än skolan och daglig överlevnad. Men ljuset är nära och kan känna smaken av studentens lyckliga dagar. Nu vill jag bara ha helg och ut och dansa.


Någon torsdagskväll på sticky.

Det är sol idag. Massa vacker, fin sol som värmer upp gråa Göteborg. I vanliga fall hade jag kastad mig ut från skolan, skyndat mig till spårvagnarna och tagit mig så fort jag kan till vasastan. Men idag vandrade jag långsamt själv i solen. Vist var allting vackert, men jag var själv. Det fanns inget kasta sig ut från skolan och skynda sig till Vasa, för han är inte där. Huset står tomt och jag skulle bara se de gröna gärdinerna fördragna för hans fönster. Ingen skulle låsa upp, hålla om mig hårt och pussa på mig. Han är inte där och jag går långsamt hem ensam i solen.  

Han kommer snart hem. Snart, snart, snat. Och då ska jag skynda mig hem till honom och vi ska sitta i solen och göra igenenting.

Älskar man bara inte festival. Den, eller dom veckorna på året man kan sova i en kofta, aldrig bortsa håret och tro att man ska gå under samtidigt som att man vill ha mer, mer mer! Inget slår det där dagarna man bor i ett tält som luktar chips-fimp och smälter eller regnar bort beroende av olika påverkningar av vädret. Det finns inget skydd, ingen ro, inget "nä, jag tror jag bangar ikväll". Det är bara kör hårt och lev! 

Bob Dylan kommer till P&L, smk och massa fint till Emmaboda, Thåström till WayOutWest. Jag vill, vill vill.


P&L 2010. Totalt stekhett sex dagar i rad. Jag älskar att axel har hotpants och mina strumpbyxor. Inte för att han går klädd så till vardags, men är det festival så är det. Kylan slog på om natten, bilden är från 10 tiden så man måste klä på sig - strumpbyxor och kofta!

Man kan aldrig få nog av nutella mackor! frukost, lunch, middag.

Hultan 2009. Mindre värme, mer lera. Har plastpåsar i mina tygskor. Det hjälpte tyvärr inte.

Emmaboda 2009. Mys festival med mys folk. Här har vi polparty tror jag.

Gick runt hela sommaren och suktade efter en strå hatt. Under hettan på Peace&Love dog jag lite när jag såg alla fina små hattar som prydde folks huvuden. Så i år tog jag och var ute i god tid och hittade min stråhatt, precis som jag vill ha den. Nu gäller det bara att det blir lite mer sol och värme så ska jag och min hatt börja umgås på riktigt.