Vad vore jag utan dina andetag
Solen är tillbaka så vi tog en hundpromenad ner till sjön. Den var helt klarblank och blå. Alderles stilla och tysta satt vi där ett tag och mös. Jag och mina två fina pojkar.
Här under vattnet är jag blå
Håller på att packa ihop allt jag äger för att för första gången bege mig hemifrån. Det ska bli underbart att få klara sig själv och göra allt som man själv vill. Jag vill flytta nu, men får vänta till nästa helg och plocka bland mina grejer. Och det är en hel del man har samlat på sig under sina levnadsår. Har en känsla av att jag kommer ångra mig när jag ska pakca upp allt om jag bara slänger ner allt i en soppåse.
För jag har tagit studenten!
Hittade en bild på mitt awesome gäng, sista dagen enade som klasskamrater. Dom är allt fina.
Då har jag alltså två veckor sommarlov och sedan blir det ut i riktiga livet. Flytta hemifrån och jobba hela sommaren, livet kan inte bli bättre.
flickor och pojkar
Gonna take her for a ride on a big jet palne
I lördags fyllde Kalles mamma 60 år, och det firade vi med en överraskings middag.
fina Kalle
fin ponny
Då var allt över
Snart snart snart..
Snart blir det studenten, närmare bestämt på torsdag. Denna dag man längtat efter stört mycket.Betygen är satta och jag har i princip sommarlov. Men tänk vad anorlunda allt blir. Min underbara klass och allt vi har gjort. Kommer sakna det samtidigt som, ja det blir jävligt skönt att slippa allt. Delade känslor helt enkelt, men jag kommer sakna det.
Efter ett år ville vi ta ett hopp ut i älven som vi målade fint på formelsamlingen.
Fysik B, intressanta lektioner som jag har lyssnat nogrant till. Aldig haft bättre sömn.
Allt vi pratat om som elis målat av. Detta tillfälle: Vi ville ha en humla som husdjur.
Finaste klasskamrater.
Prinsessa för en dag
Balen för en vecka sen. Alla var så vackra och glada. 
¿Qué?
Vi hade fina 5 dagar i barcelona. Staden som har det. Klassfest hela tiden, kom ut som hetro och folk blev utslängda från hotellet. Man kan nog inte ta farväl från sin gymnasie klass på bättre vis. Längtar efter bara ben nu i gråa Göteborg.
Du, jag och min bror
Jag märkte dig en kväll när vi satt i soffan. Du hade varit min storebros vän i flera år och det var inget mer med det. Men vi satt där i soffan och slö glodde på tv med min bror. Jag kände din blick, som vandrade omkring runt på mig. Jag tittade fastklistrat in i tv och kände dina ögon titta på mig i smyg. Efter det blev det aldrig det samma. Det var något som drog sig mot dig, som gjorde att jag var tvungen att gå ner till köket när du satt där och göra te eller något annat som jag egentligen inte ville ha. Bara känna din blick. Varje gång vi var nära, i en sekund kändes det som om vi skulle kasta oss över varandra, lägga oss ner på köksgolvet och dra av varandra kläderna. Men det blev bara några oskyldiga blicka.
Så kom det den gången vi möttes på en hemmafest. Vi satt vid ett tomt köksbord och svepte glas efter glas. Pratade om oviktiga saker. Men jag mins dina blåa klara ögon som med en stark blick såg rakt in i mig. Vi hamnade i ett mörkt rum, i ett hörn på golvet. Du ville kyssa mig, jag slingrade mig ifrån dig och skrattade. Dragningen till dig var stark, men du var min brors vän och dessutom hade jag pojkvän, ingenting hände den kvällen.
Du, jag och min bror åkte till Malmö. Gatorna var fyllda med musik och glädje. Vi var där för musik, eller jag vet inte länge, kanske visste vi redan. Timbuktu spelade och vi stod nära varandra, nästan för nära, men ändå okej. Vi smet in i ett öltält fast det vi var för små. Satt där tysta och i smyg tog du min hand under bordet. Att hålla handen kunde kännas så upphettande hade jag aldrig trott, dog lite inombords.
