han han han
Det är sol idag. Massa vacker, fin sol som värmer upp gråa Göteborg. I vanliga fall hade jag kastad mig ut från skolan, skyndat mig till spårvagnarna och tagit mig så fort jag kan till vasastan. Men idag vandrade jag långsamt själv i solen. Vist var allting vackert, men jag var själv. Det fanns inget kasta sig ut från skolan och skynda sig till Vasa, för han är inte där. Huset står tomt och jag skulle bara se de gröna gärdinerna fördragna för hans fönster. Ingen skulle låsa upp, hålla om mig hårt och pussa på mig. Han är inte där och jag går långsamt hem ensam i solen. 
Han kommer snart hem. Snart, snart, snat. Och då ska jag skynda mig hem till honom och vi ska sitta i solen och göra igenenting.
Fint.
Vackert, så mysigt att bara sitta i solen och ta det lugnt, göra absolut ingenting, tillsammans:)
